30 nov. 2015

Diskussionen ingen vill ta...

Det är extremt svårt för mig att skriva det här inlägget. Dels för att det är jobbigt att ens behöva fundera över, dels för att ämnet är svårt. Jag har tänkt på det i snart ett halvår.

SD fick i opinionsundersökningar 2014 nästan 800.000 väljare. Det är ganska stor del av Sverige befolkning, ändå. Nästan en tiondel. Det innebär att SDs anhängare inte längre kan antas vara rednecks man hittar på skånska slätten. SDs anhängare finns istället överallt - vi kan inte se på dem vilka de är. Det kan vara gulliga tjejen du följer på Instagram. Det kan vara kollegan på kafferasten. Eller gamla tanten framför dig i kön på ICA. Det kan tom vara dina egna släktingar. Det här är ett faktum som vi måste befatta oss med.

Häromdagen såg jag ett nytt klipp med Southpark med namn "In My Safe Space":




När jag såg det här klippet fastnade skrattet i halsen & jag fick istället en gnagande känsla inuti. (Jag rekommenderar att du ser det innan du läser vidare.)

Klippet bekräftar en tanke jag har, som ger mig den där gnagande känslan. Att vi alla sitter i varsin glasbubbla byggd av Social Media, vilket skapar en bekväm, självförhärligande vardag där man omges av människor som tycker ungefär likadant som en själv. Man städar effektivt sin egna glasbubbla, städar bort inlägg/människor som stör ens världsbild. Man är trygg i sitt Safe Space. Att göra det är fullständigt jävla naturligt. Eftersom Facebook är något man tittar på varje dag, orkar man bokstavligen inte att se en massa saker som gör en arg/besviken/oroad/ledsen.  Men vi måste ställa oss frågan - till vilket pris sker denna vardagsbekvämlighet?

Vad är risken med att vi sitter i vår glasbubbla? Det är ju dessvärre så att de med motsatta åsikter, gör detsamma. SD-anhängare, främlingsfientliga, "Sverigevänliga" skapar sina egna blågula glasbubblor. Där man gillar varandras youtube-klipp. Där nerbrända asylboenden får hundratals likes. Där statusuppdateringar med tveksam statistik hyllas. Där mainstream media svartmålas. Där ingen säger emot, ifrågasätter eller undrar hur man egentligen menar.

Problemet är att dessa blågula bubblor skapar personer som Anton Lundin Pettersson. Han var förmodligen övertygad om att en stor majoritet av svenska folket höll med honom & skulle hylla honom som en hjälte för det han gjorde. För det är vad han lärde sig i sin gulblåa glasbubbla.

Det är precis som alla vidriga hatbrott vi såg under 1990-talet, som eskalerade av den tragiske sociala non grata outsidern John Ausonius, a.k.a Lasermannen. Han letade febrilt efter ett sammanhang i Sverige, & invandrarhatet som bubblade överallt i samhället gjorde att han upplevde sin handlingar som efterfrågade, rent av heroiska.

Frågan vi måste ställa oss - hur fasen blev det såhär? Av alla dessa 800.000 svenskar, är verkligen alla dessa brunfärgade fullblodsrasister? Eller är det kanske en hel del människor som väljer lätta lösningar på svåra problem? Är det det utbredda politikerföraktet som resulterat i att människor "röstar för att jävlas"? Vad fan är det med SD som attraherar så mycket? Det finns inga enkla svar, men kanske är det dags att stiga ut ur våra Safe Space & faktiskt börja prata med varandra?

Orka ta diskussionen utan att hemfalla åt argumentation av typen "Du är helt jävla dum i huvuet".
Orka ta diskussionen med meningsmotståndare som medmänniskor istället för underlägsna idioter.

För om man orkar göra detta är chansen väldigt stor att de där glasbubblorna faktiskt på riktigt krackelerar. Kanske kan en SD-röstare inse att allt "vänsterpack" inte är någon Sverige-hatande åsikts-maffia. Kanske kan vi inse att alla SD-röstare inte är Hitlerhyllande fullblodsrasister?




För det här med att "ta debatten" kanske inte är politikers ansvar... Det kanske är vårt - du & jag? Det kanske är hos oss ansvaret ligger? En sjukt skrämmande jävla tanke, jag vet. Men livet är tyvärr inte som Sagan om Ringen (BUHU!). Alla motståndare är inte svartvita orcher som man måste nedgöra för att lösa problemet (även om SD & dess anhängare sannerligen har en tendens att se på världen precis så). Kanske måste du å jag ta diskussionen, tom aktivt söka upp den, för att förändring ska kunna ske. Hitta dessa osynliga SD-anhängare i vår omgivning, slå hål på deras glasbubbla, sätta oss ner med dem & verkligen snacka.

Hur vi ska övertyga alla nya SD-röstare att det finns bättre mer vettiga politiska alternativ än Jimmie? Hur ska vi locka fram medkänsla istället för frustration & hat? Hur kan vi visa alla dessa människor som bara för några år sedan röstade på Moderaterna eller Sossarna, att SD inte är de enda som lyssnar på dem? Och med lyssna, menar jag inte att att det innebär att man behöver hålla med. Jag menar just att lyssna, resonera & försöka nå någon form av sansad diskussion. Det är dessutom extremt viktigt att särskilja på SD & deras väljare. SD har en genomrutten agenda & nästintill sektliknande metoder för att få folk att dansa efter deras pipa. Framförallt hyser jag ett djupt obehag inför Bröderna Ekeroth. Jag har noll & åter noll respekt för SD & avskyr dem av hela mitt hjärta. Men att dra alla deras väljare, som sagt nästan var tionde person i Sverige, över samma kam går inte. Alla dessa som börjat lyssna på Jimmie & hans anhang försvinner inte för att vi blundar å låser dörren. Tvärtom.

Kom ihåg detta: om vi alienerar alla dessa förstagångs SD-väljare genom att utmåla dem som intelligensbefriade eller värdelösa, är den enda öppna famnen som återstår för dem den högerextrema. Vill vi om ett par år ha 800.000 nyfrälsta högerextremister, bara för att vi satt i vår bekväma glasbubbla med händerna för öronen?

Vi måste börja prata med varandra i det här landet. Jag vet helt ärligt inte hur vi annars ska undvika att en ny Laserman kommer inom en mycket kort framtid...

27 nov. 2015

DIY: gör tråkig granatväska fabulous!

När jag bodde i Berlin för en helsikes massa år sedan med Moa hittade jag den perfekta lilla bältesväskan på en gatumarknad i Friedrichshain. Detta var min allra första "Crust-pung" - som det kallas i folkmun - den klassiska millitära bältesväskan som alla punkare med självrespekt går runt med. 

Jag klädde genast om min nya crust-pung i snyggt & fint grå leopard, för originaltyget var i hysteriskt trist 80-talscammo. Såhär stilfullt blev resultatet:


Bild tagen i ett extremt regnigt å grått Frankfurt som jag & Pippi råkade fastna i en hysteriskt bakfull söndag efter festival

Min granatväska i leopard var i många år min ständiga kompanjon... men som med allt här i livet tog glädjen så småningom slut, då jag råkade tappa bort den. Stor sorg!
Sedan dess har jag letat efter en likadan utan framgång. Jag har flera andra crustpungar numera, som jag också tycker om mycket, men jag saknade ändå my first love. Den gamla västtyska granatväsken var dessutom i ett vattentätt material, lite extra bra på festival eller i Storbritannien :D

Men så plötsligt hände det! På ETSY hittade jag en LIKADAN GRANATVÄSKA! Hurraaaaa! För 186 riksdaler kom den återigen i min ägo. Dessvärre med precis lika fult tyg som förra gången:


80-tals cammo = :(

Även nu fick väskan genomgå en kraftfull makeover, fast denna gång i slitet grått tyg från ett par jeans jag slaktade:

VILKEN FÖRVANDLING! :'D

Så himla mycket bättre!  Ser framemot många äventyr med min ny lille väsk-vän! DIY rules! Crustpungar rules! Over and out!

Eagles of Death Metals enda intervju sedan Paris

Som vanligt levererar VICE. Kollade på denna videointervju igår samtidigt som jag monterade ihop min julstjärna (mitt först julpynt EVERZ!). Jag vet inte varför jag inte riktigt kan sluta tänka på terrorn i Paris. Förmodligen för att jag har flera vänner där. Förmodligen för att min pappa älskade den stan. Förmodligen för att jag varit där en miljon gånger. Förmodligen för att Paris hur man än vrider å vänder på det ligger väldigt nära.


Kunde inte hjälpa att smågrina lite över min julstjärna samtidigt som jag tittade på detta, det är en märklig kombination att uppleva trauma tillsammans med sin publik, som band. Skräcken de själva upplevde i kombination av en oundviklig känsla av skuld, då deras fans kom för att se dem spela. Allting blir väldigt mänskligt, & väldigt verkligt.

24 nov. 2015

When the wind of change whistles into play Will I blink or flinch away?

En helg av tänk, familj, vänner, ledsamhet, gladhet & väldigt mkt hund. Tänk att en hund som Angie, en f.d hemlös rumänsk gatuhund, kan förtrolla en så. Hon är så analyserande, & vänlig, & det känns nästan overkligt ibland att ha en liten vuxen varelse med dunkande hjärta & stora kloka ögon hos sig en hel helg. Tur att jag är hennes gudmor. Tur att djur kan det här med healing. 






















This is my hour, I'm never going to bed. 
The sky is still black, but begs to be red. 
I just put my book down, but it begs to be read 
I'm not nod, I'm not napper, never rest my head. 
Some days I feel I'm getting smaller and smaller, 
But some nights, I seem to grow taller and taller. 
And we keep shrinkin' and shrinkin' but this will not finish. 
You're never nothing, if you didn't disappear. 
Just when I discovered the meaning of life, they change it. 
Just when I'm loving life, it seems to start raining. 
I pulled the sail safe switch, sea sail and I'm into the stars. 
I love the rain out my skies. The sky's now red, my eyes reflect jets.

17 nov. 2015

Man vet att det är dags att göra slut när....

...man kommer på ens älskade med att vara en djurplågare som tvångmatar råttor för att tvinga fram hjärtsjukdomar och sedan halshugger dem.

För det är exakt det som sojamärket KIKKOMAN tydligen pysslar med. Jag har ju slurpat Kikkoman i flera år, till min stora irritation. PETA och Djurens Rätt avslöjar nu att Kikkoman testar sina produkter med komplicerade & jävligt inhumana tester på råttor, kaniner & möss med det sumpiga argumentet att det är för kundernas hälsas skull.

Nä åt helvete med det! Gör slut du med, genom att skicka ett Göra Slut-mail antingen via PETA här! eller via Djurens Rätt här! Eller varför inte via båda?

Det finns en massa andra sexiga sojasåser att spendera kvällarna med istället, tex Urtekrams soja, eller Biofoods sojasås... eller varför inte Renee Volatire? Dessutom ekologiska lovers... kan det bli trevligare?



Världen brinner men är vacker ändå





















16 nov. 2015

Just nu

1. Jobba.
2. Läsa facklitteratur om tidig moderna klädkulturer i Europa.
3. Läsa om terrorattacken i Paris & bli ledsen.
4. Lyssna på folkmusik.
5. Läsa om det xenofobiska flyktinghatet som bubblar upp & bli ledsen.
6. Oroa mig för grejer.
7. Inleda vit månad.
8. Dansa.


Fan vad energikrävande det ändå är att existera ibland, särskilt när magen är en klump av oro & exakt ALLT tycks följa samma utvecklingskurva: neråt.

Blä.


"Kvinna och döden", Jacob de Gheyn (II), 1600

10 nov. 2015

Tyrsdag

Jag vet inte vad ni spenderar era tisdagar, men jag surfar kvinnligt allmogemode 1820-tal, dricker alkoholfri öl (Mikkeller Drink'in the snow, en trevlig överraskning), lyssnar på suspekt 90-tals svenska folkmusik på lite för hög volym för grannens väl samt pillar nytt blogginlägg om badhattar & renlighet under 1500-talet till historiska bloggen 




Vad gör du?

DIY: upplevs DU som en potentiell våldtäktsman?

Tillhör du den mindre självmedvetna delen av den manliga befolkningen som resonerar som så att det inte är ditt problem om ensam tjej på väg hem en natt upplever dig som hotfull, eftersom du vet att du "inte är farlig"? Well, då är det här inlägget förmodligen inget för dig. 
Om du istället tycker det är väldigt jobbigt varje gång du märker att en tjej går snabbare för att du råkar befinna dig bakom henne en mörk kväll, eller känner att du vill på något sätt signalera att du är en av "the good guys" men vet inte hur? Då ska du absolut fortsätta läsa!

För att skapa större förståelse för dig som kille hur det hela kan upplevas som Ensam Tjej Sen Kväll: Föreställ dig att du befinner dig ensam mitt i natten i en stadsdel där du vet att det bara bor muskulösa 2 meter långa homosexuella män - vissa av dem flirtar lite med dig eller visslar efter dig när du går förbi. Du är ensam & måste gå igenom rätt mörka delar för att ta dig hem. Du vet också att det just här har förekommit brutala våldtäkter på ensamma män som du själv. Du kan omöjligen avgöra vem av de muskulösa långa männen du möter som bara är på väg hem eller vilka som eventuellt skulle tända på idén att attackera dig & mot din vilja använda din kropp som masturbationsobjekt. Hur skulle du känna dig? Hur skulle du vilja bli bemött i denna situation för att minimera din oro?

Problemet är att det inte finns en färdig formula för vem som är en potentiell våldtäktsman & hur en potentiell våldtäktsman ser ut. Våldtäktsmän är långa, korta, smala, tjocka, vita, svarta, unga, gamla, sociala, osociala, skalliga, håriga, fula eller snygga. Det innebär tyvärr att en ensam utsatt tjej på väg hem sent en natt omöjligen kan veta vilket fack just du råkar tillhöra, om hon råkar möta dig en sen kväll. Men det finns några saker man kan göra som kille, för att minska att uppfattas som en läskig potentiell överfallsrapist!

Efter ett helt liv av denna tröttsamma skräck varje ensam promenad i mörker eller sen natt på kollektivtrafik, har man som tjej samlat på sig en del insikter. Så jag tänkte dela med mig av lite DO'S and DON'TS som man som karlslok kan tänka på - för att försöka signalera att man inte är potentiellt hot, eller helt enkelt för att minimera oron hos motsatta könet. Varsegod, en DIY! ALLA SOM INTE FÖLJER DEN ÄR POTENTIELLA VÅLDTÄKTSMÄN! ;D


I kollektivtrafik/allmän plats:
  • Ser du en ensam obekväm tjej på t-bana/buss omringad av massa framfusiga killar/inträngd av obehaglig kille? Ta ögonkontakt med tjejen för att visa att du är medveten om hennes situation & ställ dig närmare. Visa att hon inte är ensam om något skulle hända.
  • Säg ifrån när killar är grisiga mot ensamma tjejer. Visa att oddsen av "bra killar" gentemot "grisiga killar" är lite jämnare än vad man som ensam tjej vågar tro. 

På väg hem sen kväll:
  • Gå med killkompis å prata högt om vadsomhelst för att signalera att ensamma tjejer inte är fokus för er attention. 
  • Gå med en tjejkompis/flickvän eller en gullig hund.
  • Håll avståndet om du hamnar bakom ensam tjej en kväll på väg hem.
  • Börjar tjejen gå snabbare efter att hon upptäcker att du är bakom? Stanna upp & låt henne få lite avstånd.
  • Byt själv sida på gatan, så slipper tjejen göra det (Standard att man som tjej gör vid läskig situation)
  • Prata högt i mobiltelefon om hur trevligt du haft det ikväll & dra roliga anekdoter eller ring din flickvän/pojkvän å prata högt. (Detta har jag många killkompisar som gör, tom fejkade samtal)



I kollektivtrafik/allmän plats:
  • Initiera inte samtal med en tjej som lyssnar på musik eller på annat sätt uppenbart signalerar att hon inte vill ha kontakt med random snubbe på tuben/bussen. It's creepy.
  • Bli inte irriterad eller arg på en tjej som du kanske tycker är snygg, men som inte vill ha din kontakt. Att bli uppraggad när man är ensam mitt i natten är inte särskilt uppskattat av en majoritet av den kvinnliga befolkningen, snarare tvärtom. Ragga kan man göra på lokal/fest/trygg plats.
  • Sök inte överdriven ögonkontakt med ensam tjej på tex tunnelbana eller buss eller sätt dig bredvid henne om tusen andra platser är lediga. It's creepy too.
  • Om du erbjudit dig att gå med en halvt obekant tjej för att hon ska slippa gå själv hem, börja inte flirta med henne efter halva promenaden. Intresserad? Ta flirtandet över en kaffe på lokal istället, INTE i en mörk gränd.

På väg hem sen kväll:
  • Ropa inte efter en främmande tjej samtidigt som du springer ikapp henne (True story x 1000).
  • Dra inte upp din luva/täck ditt ansikte.
  • Gå inte fram till ensamma tjejer & säg "är det inte lite farligt för dig här? Tänk om jag skulle attackera dig" för att sedan berätta vilken bra kille du är & börja flirta (True story).
  • Har du bråttom hem men har en ensam tjej framför dig som verkar nojjig? Öka inte takten å gå snabbt ifatt tjejen för att sedan gå om henne. Byt istället sida på gatan, gå så snabbt som du önskar, byt sedan sida igen.


Jag tänker lite att om alla gör en teameffort, & inte bara alla tjejer som går omvägar/ringer kompisar/har nyckelknippan redo/sover hos kompis hellre än åka hem/halvspringer hela vägen hem/lägger pengar på överfallsalarm eller pepparspray/har 112 redo på mobilen, så kanske de nattliga miljöerna kan upplevas som lite tryggare för oss alla! :) PUSS & KRAM!

Av: Elin Lucassi (http://lucassi.se/)




4 nov. 2015

Halloween DIY: "Hail Ming! Ruler of the Universe!"

I år hände det igen - trots att jag helt saknade peppen eller sugen i år. Festen var lördagen 31 oktober - onsdagen samma vecka började jag shoppa grejer för min outfit. Jag trodde ALDRIG jag skulle hinna, men det gjorde jag! Min outfit som MING THE MERCILESS, Flash Gordons svurna fiende, blev komplett!

Ming uppträdde första gången som Flash Gordons fiende 1934. Jag skapade en varm & långvarig relation med karaktären kejsar Ming när jag som liten såg 1980 års film FLASH GORDON, där ingen mindre än Sveriges stolthet Max Von Sydow spelade Emperor Ming. Den filmen har jag sedan dess sett säkert EN MILJON gånger, & jag får fortfarande gåshud av den mäktiga musiken när kejsar Ming första gången entrar scenen i filmen.

Att jag ville klä ut mig till kejsar Ming är något jag tänkt i flera år, men allt jobb med dräkten samt jobbig flintskallighet har stoppat mig. Men nu fick jag alltså ett ryck 3 dagar innan festen & BA GJORDE DET! Observera att jag inte heller hade någon symaskin, så allt som har sytts har gjort det för hand. Haha! Längre ner kommer en liten snabb How To-guide, för den om undrar lite hur man syr en egen Ming-dräkt :D

Iallafall! Såhär blev det:


Mings polare DEADPOOL kom förbi hem till mig på förfest. Ming & Deadpool käkade pizza & drack bubbel, såklart! 



När det var dags att ta sig till festen blev Ming mäkta oimponerad av Jordens transportsystem - "bussen" vägrade ju att dyka upp! Deadpool hade inga bra svar:  



Kvällen var HUR kul som helst på partyt! Ambra har som alltid grymmaste Halloweenfesterna EVERZ! & extra jävla kul var att jag vann BÅDE "Nördigast Outfit" OCH "Bästa Outfit" - första gången historiskt någonsin nån vinner båda! :D:D:D Min fabulösa kompis Betty vann "Roligast Outfit" med sin mäktiga Crazy catlady outfit :D:D:D



Jag trivdes oväntat bra som flinto & i kejsar Mings lediga bekväma Yttre Rymden-stajl. Det var en grymt bra kväll! HAIL MING! 


Ming... MINGLAR! Hahahahaha! (förlåt)

Jag brukar få frågor om hur jag gör min Halloween-dräkt varje år & oftast brukar jag inte orkar knåpa ihop någon How To, eftersom jag är så himla lat! :D Men den här gången var faktiskt dräkten himla enkel att göra, så en liten extremt enkel guide följer!


MENTALA FÖRBEREDELSER! 
Jag brukar ALLTID inleda med att kolla på filmen som min karaktär är med i. Flera gånger helst, för att få maximalt med inspiration & fundera över vilka detaljer som är "viktigast" i dräkten. Man behöver nämligen sällan har med varenda lilla grej, utan det är helhetsintrycket som är viktigast. Jag ritar alltid hur jag tänkt mig det ska bli innan!

Jag bestämde mig för att försöka undvika att hela dräkten kändes alldeles för "schlager". I originalfilmen har Ming väldigt ljusrött glansigt tyg, samt EXTREMT glittrigt nyguld på alltihop. Generellt sett tycker jag att Halloweendräkter blir snyggare om man göra dem en nyans mörkare än originalet - det ger ett mycket mindre "plastigt" intryck. Så jag valde mörkare nyans på det röda, samt en mörkare mer varm guldton på detaljerna, än vad original-Ming har.

Ett varmt tips är också att googla dräkter andra har gjort av din utvalda karaktär. Har du tur hittar du inspiration! Men för det mesta hittar man klockrena exempel på hur man INTE vill att resultatet ska bli å kan därmed lära av andras misstag för att undvika dem. Här har vi två exempel på hur jag INTE ville att mitt resultat skulle bli:


Fniss/barf :D :( Chipsmannens chipskrage är obekrivlig & jönset till höger orkar jag inte ens kommentera



VERKTYG?
  • Tyglim
  • Tejp
  • Nål & tråd
  • Häftapparat
  • Bladkniv
  • Mannekängdocka från 50-talet

MATERIAL?
  • 5 meter mörkrött glansigt tyg från Olssons tyger (39:- /m)
  • 4 meter guldigt band från Olssons tyger (49:- /m)
  • 2 meter guldigt kantband från Olssons tyger (39:-/m)
  • En massa papp/kartong från sopsorteringen!
  • En mörkrödglittrig tröja från Myrorna (40:-)
  • En guldglittrig topp från Myrorna (30:-)
  • Metallic röda tajts + handskar från partykungen.se (149:- + 49:-)
  • En guldring med stor röd sten på (20:-)
  • Lösskägg från partykungen.se (49:-)
  • Baldcap från Smink & Perukmakarn (89:-)
  • 2 par blingiga metall-örhängen på Myrorna (20:- + 20:-)

Samlat kompott av skrot!

SEN DÅ?
Är man stressad med en dräkt är tumregeln nummer ett: lägg endast tid på det som syns. ALLA övriga detaljer, sömmar etc, kan med glädje fuskas ihop med tejp/häftapparat/lim/fantasi. Så gjorde jag denna gången, för att hinna. Det lämnade dock ändå ungefär 6-7 meter handsydda sömmar. OHWELL.

Först slängde jag ihop en hysteriskT enkel undersärk. Vi snackar typ en ärmlös avlång kvadrat  med två sömmar i sidan som lämnar ärmhål. Klippte upp slits längst fram, som fållades med Ming:igt guldigt kantband. Sydde även fast de två stora runda örhängena som de två cirkeldetaljerna Ming har på sin dräkt.




Ett fräckt & tufft bälte gjordes av lite utklippt kartong, som med hjälp av lim & häftapparat täcktes av rödglittrigt tyg! Intrikat utomjordiskt mönster skapades med hjälp av lim & några sömmar. Voila:




Överkaftanen syddes ihop på enklaste möjliga vis som en morgonrock med enorma ärmar! Jag stödhäftade med häftstift för att få ner kanter FORT SOM FAN & sedan handsydde jag alla synliga sömmar. Fördelen med att fulsy med lite häftstift är att jag sedan kan handsy framsidan med fagert guldigt kantband, som täckte fint & bra! Avslutade även med några guldknappar (slaktade örhängen part 2) som flådiga knappar på ärmarna.









Kragen då, ropar den vetgirige! Ja, den var nog jobbigast av allt. Först lyckas skära ut en bra form, vilket gick efter lite olika tester. Sedan slaktades både topparna från myrorna - den röda fick bli triangeln på kragen - den guldiga fick bli själv kragen framifrån. Allt fuskades till max så långt det gick - tejp, häftstift, tyglim!







En extra krage, producerad av guldkantbandet samt en Barilla spagetti-förpackning, tejpades på som slutkläm innan hela baksidan täcktes med det röda glanstyget som resten av dräkten är gjord av.


Sedan handsydde jag ihop alla kanter längs med hela kragen - detta var jävligt pilligt, men just därför blev det ganska bra resultat. En symaskin hade ALDRIG lyckats med så rekorderligt resultat :D ALL HAIL HANDSYTT!




Ja ungefär så! :D 


Avslut för en komplett intergalaktisk diktator var såklart läckra metallicröda tajts, handskar i samma material, lösskägg, min goda vän MUA-Lina som hjälpte mig applicera bald capen & sminka/limma in den, samt elaka Ming ögonbryn, ögonskuggningar & en massa skuggningar i fejset. SEN SÅ! SEN ÄR MING FÖDD!
 


 ALL HAIL MING!